Sanna Nielsen blev mamma till sonen Gibson för fyra år sedan.
Nu avslöjar hon tankarna som får henne att börja storgråta.
– Jag hulkgråter till detta, berättar Sanna Nielsen i podcasten Nemo möter en vän.

Sanna Nielsen, 41, har många strängar på sin lyra när det gäller arbetet på scen, och med åren har hon blivit en riktig Melodifestivalen-veteran

Totalt har hon tävlat hela sju gånger och år 2014 vann hon tävlingen med låten Undo. Under 2026 har hon 30-årsjubileum som artist – vilket hon firar med att ställa upp i tävlingen ännu en gång.

Privat lever Sanna Nielsen tillsammans med kärleken Joakim Ramsell, 53, som hon träffade genom arbetet i musikbranschen. I dag bor paret tillsammans i Stockholm och i oktober 2021 föddes deras son Gibson, 4.

Sanna Nielsens sorg över sonen: ”Hulkgåter”

I veckan gästade Sanna Nielsen podcasten Nemo möter en vän. Under samtalet frågar programledaren Nemo Hedén, 38, när Sanna grät senast – varpå hon avslöjar att det hände redan dagen innan.

– Jag kan gråta ofta för många olika saker, men jag tycker att det är skönt att släppa ut känslor, säger Sanna i podden.

Hon berättar också att det den senaste tiden dykt upp en trend i sociala medier som fått tårarna att rinna lite lättare än vanligt.

– Det har varit en sådan här trend som heter ”The first time and the last time”. Oftast är det mammor som pratar med sin dotter eller son och säger: ”Jag har alltid burit dig, jag har alltid kunnat bära dig sedan du var liten. Men nu har du växt om mig, nu har du blivit stor, du håller på att bli vuxen.”

Sanna fortsätter med att berätta att videorna ofta avslutas med att mammorna försöker bära sina uppvuxna barn en sista gång – något som får tårarna att spruta, både hos mammorna och hos Sanna själv.

– Och de gråter så mycket, och jag… alltså, jag hulkgråter till detta.

Sanna Nielsen om tankarna på framtiden: “Panik och ångest”

Under samtalet så tillägger Nemo Hedén att även han kan fastna i tankarna på att en dag inte längre vara behövd av sina barn, och beskriver känslan som ”fruktansvärd”.

Annons

– Att hamna i de tankarna, att det kommer en tid när ens små… att man inte får kramar när man vill, man är inte idol längre, de är inte beroende av en. Det är fruktansvärt, alltså.

– Ja, jag har lite panik och ångest. Det är en ångesttrigger. Att tänka: herregud, vad ska jag göra den dagen när Gibson inte behöver mig på samma sätt? tillägger Sanna.