Foto: Petrus Sjövik/SF Studios./SVT

När SVT desperat försöker väcka liv i ett guldkorn som ”Saltkråkan” är det svårt att inte känna sig tudelad.Första avsnittet innehåller nya barnstjärnor och värmande ögonblick.

Men det finns en sak som inte går att blunda för hur mycket kanalen än försöker.

Åsikterna är skribentens egna. 

När beskedet kom att ännu en Astrid Lindgren klassiker ska få nytt liv höjdes snabbt höga röster. Denna sagolika värld är trots allt en helig värld för de flesta av oss. Generationer har vuxit upp med sagor som fångat våra hjärtan och själar.

Och när nu ”Saltkråkan” får nytt liv med en helt ny serie, finns det mycket känslor i luften efter att ha sett premiären. I våras uttryckte skådespelaren Ulf Brunnberg stor besvikelse över att SVT väljer att nyansera den älskade klassikern. Han kallade tanken över att få se Tjorven igen som ett ”fiasko”.
– Helan och halvan, de är döda, du kan inte göra om originalet med några konstiga kopior. Det är samma med Jönssonligan och samma med Saltkråkan. Man borde ha lite mer fantasi än göra om en odödlig klassiker som Saltkråkan. Då var det en fantastisk casting och skådespelarna blev ikoner, sa han då till Svensk Damtidning och fortsätter:

– Det är redan ett fiasko. Idén är ett fiasko. Det är nästan så att jag blir förbannad. Jag har varit i den här branschen i över 60 år och jag tycker inte den utvecklats särskilt bra. Jag hittar inget syre för att hålla mig kvar. Det är brist på hantverk, brist på initiativ och finansiering.

Jag var fast besluten om att jag skulle hålla med Ulf när serien nu gör comeback. Men jag är tudelad. Det är ett avsnitt där musiken får denna nya serie att kännas nostalgiskt på ett varmt vis. Nya Melker, spelad av Henrik Norlén känns varm i rollen. Barnstjärnorna där bland annat Vega Åhman spelar rollen som Tjorven är klockren.

För precis som i den klassiska versionen är det barnen som är stjärnorna och de som också lyfter serien redan från start. Det är svårt att inte bli charmad av deras utstrålning och fyndighet när Saltkråkan nu lämnar 60-talet bakom sig rakt in i vår tid. Jag ville verkligen känna att det här kunde bli bra – men jag är kluven.

Men i mitt hjärta står jag ändå kvar vid min innersta önskan. Jag hade önskat att SVT respekterade Astrid Lindgren och inte gjorde några nya versioner. De kanske argumenterar för att hennes sagovärld kan sättas i dagens perspektiv och det kan de. Men klassiker är också till för att få vara kvar i den tid de en gång skrevs för.

Barnen i nya Saltkråkan kämpar med dålig täckning och inte möjligheten att vara vid sina mobiler, vilket är en sorglig sanning. Dagens unga tillbringar alldeles för mycket tid framför att bara stirra på en skärm. Och visst sätter SVT då barnen rakt in i den tiden vi lever i men det känns inte tillräckligt.

Det är starten på någonting som känns varmt och stundtals härligt. SVT får ett svagt godkänt för ansträngningen. Men jag är knappast ensam om att hoppas och hålla tummarna för att fler mästerverk inte förnyas. Ronja Rövardotter och Saltkråkan är de senaste tillskotten när det gäller nyversioner. Jag ber för att de andra stora verken inte hamnar i samma fack.

Jag skulle istället vilja att SVT hade kreativitet nog att komma på nya historier och sagor. För kanske är det så att svensk tv sinar på bra idéer att man desperat måste gräva ner klassiker för att locka tittare. Det är ett sorgligt öde.

Första avsnittet av ”Saltkråkan” sänds i SVT1 30 oktober. Serien får 6 avsnitt.