Kristdemokraternas förslag att förbjuda burka och niqab i offentliga miljöer har fått mycket lovord. Och en del kritik.

Kanske är det talande att kritikerna ofta består av förmenta feminister – jämställdhetsivrare som går kvinnoförtryckets ärende.

Ett och annat ögonbryn borde höjas.

DEBATT. Ett samhälle behöver gemensamma grundvärderingar för att fungera. Det svenska samhället är byggt på judisk-kristna värderingar och den humanism som följt av dessa. I Sverige ser vi varandra i ansiktet, vi tar i hand och skapar känslan av att vi är ansvariga inför varandra. Vi gömmer oss inte.

Migration från länder med andra grundvärderingar har skapat kulturkrockar. En del kulturkrockar löser vi genom att bjuda in till samtal och gemenskap. Att dela med sig av traditioner, mat och språk till andra är en ömsesidig och nyfiken relation. En del har dock fått för sig att kulturkrockar undviks genom att majoritetskulturen viker undan, är kravlös och innehållslös. Undvikande och undfallande. Men det finns många kulturkrockar som inte kan lösas på annat sätt än att den som kommit till Sverige anpassar sig.

Det är när det bränner till som man märker hur idéer och människor har gått vilse

Ett förbud mot burka och niqab kritiseras för att vara ett hot mot människors frihet. Och är det inte ett hot mot kvinnors frihet att dölja sitt ansikte för andra – då är det ett hot mot den som är förtryckt och tvingas dölja sitt ansikte.

Vårt förslag om förbud anklagas av jurister, imamer, ledarskribenter och politiker för att vara ett hot mot religionsfriheten. Men ingen vill förbjuda muslimer från att praktisera sin religion. Ett förbud mot burka och niqab är juridiskt en fråga om yttrandefrihet – en frihet som ska värnas, men också vägas mot andra friheter. Till exempel har vi begränsat yttrandefriheten för att hindra hets mot folkgrupp.

Ytterst ett uttryck för en kvinnoförtryckande religionsutövning

I dess förlängning följer allt det i hederskulturen som vi inte kan acceptera. Som vi måste göra allt för att bekämpa. En del hävdar att det inte är särskilt många som bär burka och niqab. Tack och lov, borde de kanske tillägga – och se till att denna vansinniga tradition inte sprider sig ytterligare. Det antal kvinnor i Sverige som tvingas bära dessa förnedrande plagg är illa nog. Vi är inte beredda att acceptera detta i Sverige.

I Sverige har vi ägnat århundraden åt att öka människors frihet. Åt att öka jämställdhet och jämlikhet. En kamp byggd på idén om människors lika värde. Varför ska vi nu acceptera att värderingar som är oss främmande slår rot? Varför ska vi inte göra allt vi kan för att försvara och värna våra gemensamma värderingar?

Låt mig påminna om vad Sverige är i dag:

• En kvarts miljon unga lever under hedersförtryck; oskuldskrav, tvångsäktenskap, kontroll av relationer, risk för könsstympning och begränsning av rörelsefrihet.
• Kvinnor som vill skilja sig måste gå via muslimska församlingar – som ofta säger nej.
• En imam predikar om hur en man ska slå sin hustru, en annan menar att svensk skola förmedlar ”skräpvärderingar”. En influenser menar att muslimska barn ska hållas borta från svenska miljöer och inte lära sig svenska.
• Förskolor anpassar sin verksamhet till hederskulturella krav.

Det pågår en värderingskonflikt. Vi kristdemokrater väljer att ta ställning mot kvinnoförtrycket, mot hederskulturen och mot segregationen. Att förbjuda burka och niqab är ett stresstest. Det är en tydlig signal att burka och allt som kommer med den inte hör hemma här. Det är ett sätt att bjuda in till gemenskap och integration. Vi har inte råd att fortsätta med den principfasta aningslöshet som präglat synen på migration och integration i årtionden. Vi tar ställning för de goda värderingar som ska prägla Sverige.

Ebba Busch, partiledare (KD) och energi- och näringsminister samt vice statsminister