”Det sitter i väggarna” är över för den här gången. Det enda jag kan tänka på under vinjetten är att SVT begår ett stort misstag.

Detta är en kommenterande text. Åsikterna är skribentens egna.

Det är hela tio år sedan ”Det sitter i väggarna” hade premiär för första gången. Idag avslutas den elfte säsongen där byggnadsantikvarien Erika Åberg och historikern Rickard Thunér tar sig an gamla hus och dess historia.

I säsong efter säsong har programmet visat upp ”helt vanliga”” människors hus och letat fram alla spännande detaljer som sitter i väggarna. Fram tills nu. I den elfte säsongen har det i stället handlat om kändishem.

Bland annat har tittarna fått följa med hem till Bingo Rimérs prästgård i Jämtland, till Elisa Lindströms gård i Töreboda och skådespelarparet Julia Dufvenius och Christopher Wollters hem i Stockholms innerstad.

Jag har följt programmet sedan start, bland annat för att jag älskar historia, äldre hus och byggnadsvård över lag. Men jag har också älskat det lugna tempot, att berättandet får ta tid och en sak till förstås … avsaknaden av kändisar.

När det stod klart att årets säsong av programmet skulle vara just en kändissäsong så kände jag direkt en besvikelse. Jag ska erkänna att jag var barnsligt bitter till en början. Behöver alla tv-program innehålla en kändis? Vad är en kändis ens och blir programmet automatiskt mer intressant med en kändis i kameralinsen. Men det visade sig snart att jag inte var ensam om att vara rädd för förändring.

En av de som också var negativt inställd till de nya konceptet är SVT:s tidigare programledare Sverker Olofsson, 78.
”Just att det varit helt okända (åtminstone för mig) har varit programmets charm. Nu pallar SVT inte för det längre. I den pågående omgången ska det vara kändisar. Överallt dessa kändisar där det inte alltid är så tydligt vad kändisskapet består av”, skriver han i ett upprört inlägg på Facebook som avslutas med meningen: ”Bespara ’Det sitter i väggarna’ från kändisarna”.

Inlägget överöstes av gillamarkeringar och kommentarer. Det var tydligen inte bara jag och Sverker som kände motstånd till allt det nya. ”Håller med helt och hållet”, ”Snart har SVT lyckats förstöra detta program också”, , skrev en person.”Tramsigt av SVT”, skrev en annan. ”Stängde av programmet”, skrev en tredje.

”Pinsamt är bara förnamnet”, skrev en fjärde.

Jag ska erkänna att jag först tänkt bojkotta programmet helt. Men säsongen började och till slut kunde jag inte värja mig längre. Jag gav det en chans och blev aningens besviken. Men jag gav det en chans till och andra gången kändes det över förväntan.

SVT har tack och lov behållit fokus på husen och det som faktiskt sitter i väggarna och inte grottat i de kända ansikten som huserar i husen just nu. Säsongen har precis som alltid varit fylld av värme, gripande historier och en hel del tårar. Om det blir ytterligare en säsong av programmet återstår fortfarande att se, men jag hoppas något så innerligt på det. Vore det inte fantastiskt som SVT gjorde en TV4 och visade ”Det sitter i väggarna” både höst och vår?