Casper Janebrink tvingades sova i en tältsäng bakom en glasskiosk.
Nu berättar dansbandsstjärnan om den tuffa tiden.
– Där och då så var det väl ett sätt att försöka överleva helt enkelt, berättar Casper Janebrink i podcasten Hundåren.

Arvingarna är ett av Sveriges mest folkkära dansband och består av medlemmarna Lars ”Lasseman” Larsson, 53, Kim Carlsson, 53, Tommy Carlsson, 57, och Casper Janebrink, 55.

Sedan starten 1989 har bandet åkt land och rike runt och spelat sin musik – till synes alltid med leenden på läpparna. Men nu berättar bandets sångare, Casper Janebrink, om en av gruppens mörkaste stunder.

Casper Janebrink tvingad att bo bakom glasskiosk: ”Ett jävla liv”

Casper Janebrink gästade nyligen podcasten Hundåren, programledd av artisten Tomas Andersson Wij, 53.

I avsnittet berättar Janebrink om en tuff period i Arvingarnas historia, då bandet spelade på Gröna Lund, och på restaurangen Tyrol, som ligger inne på nöjesparken.

– Vi spelade lite covers, lite sådana där lägervisor och grejer, ”En hatt den har tre kanter”, en massa konstiga låtar, berättar Casper Janebrink i podden.

Arvingarna uppträdde på nöjesparken fyra dagar i veckan under fyra veckors tid. När det i slutet av dagen var dags för bandet att dra sig till kojs, var boendesituationen minst sagt speciell.

– När vi hade spelat klart gick vi rakt över vägen och in i glasskiosken. Bakom kiosken fanns en dörr, och där inne hade vi ett litet pentry, en toalett och två sovrum, berättar Janebrink och fortsätter:

– Varje morgon vaknade vi av ett jävla liv utanför. För är går ju spårvagnen, där är en parkeringsplats, och folk som ska gå in på Gröna Lund. Det var ett jädra liv där varje dag.

Casper Janebrink om den tuffa perioden: ”Förnedrande”

I podcasten berättar Janebrink hur livet bakom glasskiosken och arbetet på Gröna Lund var allt annat än glamoröst. För Tomas Andersson Wij beskriver han hur perioden på nöjesparken tillslut blev för mycket.

– Det här var nog droppen för många i bandet, som tyckte att det inte var bra för Arvingarna att stå och göra det här. Fruktansvärt sunkigt boende, lägsta nivån liksom, bakom glasskiosken. Där bodde vi i tältsängar typ.

Casper Janebrinks ord får Tomas Andersson Wij att undra hur de klarade av att leva på det sättet.

– Hur hanterade du det här? Det låter ganska förnedrande – dels att spela ”Min hatt den har tre kanter” i fyra veckor och sedan bo i en glasskiosk på fällsängar, säger han.

Casper svarar att de gjorde allt för att få det att gå runt – både för sig själva och sina familjer.

– Ja, när man tänker tillbaka på det undrar man hur fan vi kunde göra det, säger Casper Janebrink med ett skratt och fortsätter:

– Där och då var det väl ett sätt att försöka överleva helt enkelt. Vi fick de här spelningarna, och det var ju bättre än att inte ha några alls. Pengarna måste ju in – alla satt hemma med familjer, hus, bilar och grejer som skulle betalas.