Joel Spira delar med sig av den svåra kampen endast två veckor innan han belönades med en guldbagge för bästa manliga huvudroll.
– Min fru räddade antagligen livet på mig, säger skådespelaren till Icakuriren.

Joel Spira, 44, fick sitt stora genombrott som skådespelare när han spelade Nippe, Joel Kinnamans karaktärs bratiga kompis i filmen Snabba cash.

Sedan dess har film och serie-jobben rullat in och vi har bland annat kunnat se honom i Beck – Djävulens advokat. Han hyllades dessutom för sin insats i dramafilmen Syndabocken (2023) och belönades med priset för bästa manliga huvudroll på Guldbaggegalan, Sveriges främsta filmutmärkelse.

Joel Spiras skräckupplevelse: ”Min fru räddade antagligen livet på mig”

Det var inte en enkel väg mot guldbaggen snarare tvärtom. Skådespelaren var nämligen i gott sällskap och ställdes bland annat mot folkkära Mikael Persbrandt, 62, som även han var nominerad. Spira drog däremot det längre strået och kammade hem utmärkelsen.

Annons

Väl på scenen, med priset tryggt placerat i händerna, höll han ett emotionellt och vackert tal som han dedikerade till sin fru, som han menade hade räddat honom. Just då visste vi inte riktigt vad det handlade om, eller vad han refererade till, men nu har han erbjudit värdefull kontext i en intervju med Icakuriren.

Joel berättar att han började få indikationer på att allt inte riktigt stod rätt till under ett träningspass på gymmet.

– Jag hade fått ont i bröstet när jag var på gymmet, men lyckades stappla hem. Jag kände mig så konstig, det var någonting som inte stämde. Jag tog en dusch och kände mig först lite bättre, men så började det att sticka i armen, säger han till tidningen och fortsätter:

– Min fru jobbar inom vården och är en väldigt redig person. Hon ringde efter en ambulans och hon räddade antagligen livet på mig.

”Jag har blivit bättre på att se vad jag har”

Händelsen påverkade 44-åringen djupt och gav honom nya insikter, som förändrade hans syn på livet.

Annons

– Jag har blivit bättre på att se vad jag har, istället för vad jag vill ha. Tidigare kunde jag ibland ligga och tänka ”om jag bara lyckades med det, om jag bara gjorde ditt eller datt, så skulle det bli bättre. Idag kan jag lättare stanna upp och vara tacksam.