Lars Lerin avslöjar varför han inte vill bo i maken Juniors hemland Brasilien.
Paret är aktuella med en ny barnbok – men under bokfestivalen i Värmland avslöjade Lars något oväntat.
Den folkkära konstnären Lars Lerin, 71, och hans make Manoel “Junior” Marques Lerin, 48, har under åren tillsammans kommit att bli ett av svenskarnas absoluta favoritpar.
Lars och Junior träffades 2007 genom en gemensam vän. Junior är ursprungligen från Brasilien och under de första åren pendlade han mellan Brasilien och Sverige.
Lars och Junior aktuella med ny barnbok
Paret gifte sig 2009 och sedan dess har Junior varit permanent bosatt i Sverige, och de har hunnit bli föräldrar till fyra barn: Rafael, 10, Gabriel, 9, samt tvillingarna Iris och Gerd, 6.
Just nu är Lars och Junior aktuella med barnboken Pojken på andra sidan havet, som skildrar Juniors uppväxt i Brasilien.
Med anledning av den nya boken var Lars Lerin och Junior Marques Lerin på plats vid Värmlands bokfestival för att berätta om den nya boken och livet i allmänhet.
Därför kan Lars Lerin inte tänka sig att bo i Brasilien
Efter att Junior har svarat på frågan om hur det är att ha två hemländer får Lars frågan om Brasilien har blivit ett extra hemland för honom.
Frågan får Lars ansikte att dra ihop sig lite skamset. Intill honom skakar Junior nekande på huvudet innan han säger ett kort ”nej” och brister ut i skratt.
– Alltså jag har ju fått ta del av det liksom, det har jag ju, fastän jag kan ju inte säga att jag skulle kunna bo där, det tror jag inte, svarar Lars Lerin i ett klipp på Youtube från festivalen.
Moderatorn av författarsamtalet frågar varför han inte kan tänka sig att bo i det sydamerikanska landet.
– Jag känner mig så knuten till Sverige och Norge och det här med olika årstider, vet du. Och jag har svårt för klimatet och allt, att jag känner mig främmande. Men jag har ju fått en stor familj där faktiskt, men jag kan ju inte prata med dem, säger han och skrattar till lite.
För Lars Lerin blir just språket ett stort problem, men han förklarar att han får veta av Junior vad släktingarna säger allt eftersom och att han ibland lyckas kommunicera icke-verbalt med släktingarna.
